En idé som inte vet sin begränsning
3 april 2019 – detta datum kommer för evigt att vara inpräntat i mitt medvetande. 3 april var dagen då jag bestämde mig. Bestämde mig för att starta eget. Nåja, egentligen hade jag ju närt idén i 10 år, vilket några av mina vänner upplyste mig om när jag berättade om mitt beslut.
I alla fall…själva beslutet gav en enorm energiboast, ja nästan en euforisk känsla av att vara oövervinnerlig. Jag liksom svävade ett par centimeter ovanför marken under en veckas tid. Jag såg symboler och tecken i koltrasten på altanräcket, i molnens formationer och jag hörde Lalehs ”Bara få va mig själv” som oavbrutet ringde i öronen. Vad jag egentligen hade gett mig in på eller vad det innebar rent praktiskt eller ekonomiskt, ägnade jag inte många tankar. Styrkan i en idé som inte vet sin begränsning!
Jag hade efter många år inom HR-området, landat i några få återkommande och envisa övertygelser som jag ville jobba vidare med. Efter alla år av ledarutvecklingsinsatser och uppdrag inom arbetsmiljö och hälsa, har jag blivit mer och mer övertygad om att det sällan är de stora revolutionerande förändringsprojekten eller omorganisationerna som gör skillnad. De tar ofta tid, ett vakuum skapas när produktiviteten går ned och engagemanget dalar hos medarbetare och ibland även hos cheferna, om de inte har tillräckligt stort inflytande på processen.
Nej, det som gör verklig skillnad är de små stegen i vardagen, reflektionerna över det som sker och lärandet som uppstår längs vägen. Chefer som medvetet och uthålligt arbetar med att utveckla sig själv och sitt ledarskap med fokus på medarbetares potential och utveckling är de som lyckas i sitt uppdrag. Chefer som förstår att de själva behöver vara hållbara som människor över tid, kommer också att bli förebilder för sina medarbetare.
En annan insikt som dök upp i våras var att jag alltid trivts på jobbet. Jag har haft ambitiösa och duktiga kollegor som bidragit till min utveckling. Jag har haft bra chefer som sett och uppmuntrat mig att ta på mig större ansvarsområden. Jag har arbetat i arbetsmiljöer som stimulerat mig och gett energi. Kort sagt – jag har varit på arbetsplatser som bidragit till min hälsa. Jag förstår att detta inte bara handlar om tur, utan också mitt och andras förhållningssätt och en vilja att vara med och bidra till varandras och verksamhetens utveckling.
Slutligen har det med åren blivit självklart och betydelsefullt för mig att koppla samman hållbara ledare och medarbetare med livslångt lärande och learnability, människors förmåga och vilja att fortsätta utvecklas. Rekrytering är inte alltid svaret på varje kompetensbrist i gapanalysen. Speciellt inte i tider då verksamheter tävlar om talangerna. Vi behöver bli bättre på att utnyttja de resurser som redan finns i verksamheten, i form av utvecklingsbara medarbetare. Och vi behöver bli bättre på att utforma utvecklingsinsatser på ett sätt så att de bidrar till reell beteendeförändring.
Dessa insikter landade ner i en idé och önskan om att själv vara med och bidra till hållbara ledare, arbetsplatser dit man längtar på måndagsmorgonen och ett livslångt lärande. Detta är min drivkraft och inriktningen för min verksamhet.
Följ med i min egen utvecklingsresa från anställd till egen företagare de närmaste fredagarna, genom att läsa min blogg.
