Ring in det nya, ring ut det gamla
Årets sista dag – ja faktiskt decenniets sista skälvande timmar. Det är på sin plats med en reflektion kring det som varit. Kanske några nyårslöften eller i alla fall mål för det nya året? Nyårslöften har jag inga nya (!) och målen…de håller jag för mig själv. Mina reflektioner bjuder jag gärna på.
På ett sätt känns det som jag levt i en egen bubbla detta år. Fylld av egna och andras tankar om att starta eget, driva eget och förhålla sig till att vara egen. Ibland känns det som jag inte tänkt på något annat än just detta. Det har fyllt så stor del av min tankeverksamhet. Samtidigt vet jag att mina erfarenheter, lärdomar och insikter också kommit mina nära och kära till del och på olika sätt gett dem nya insikter och energi. Det är jag glad och stolt över.
Utöver ett antal uppdrag, samarbetspartners och potentiella kunder, och inte minst nya kollegor på Directa, bär jag med mig kanske de roligaste och mest utvecklande månaderna i mitt yrkesliv. Det har varit så stimulerande och spännande att starta upp Kata Ledarskap och samtidigt bli klar över vad jag kan och vill. När jag går in i år 2020 är det med en tydlig målbild för hur jag vill bidra till hållbara ledare, hälsosamma arbetsmiljöer och livslångt lärande.
Apropå mål så har jag kommit till insikt om en sak: Jag njuter mer av processen i sig än av att nå målet. Kanske kan man likna det vid att semestern aldrig är så bra som innan den startar. Eller att shoppingen är mycket roligare när den pågår, än när man står med kassarna i hand efteråt. Denna insikt dök upp i ett samtal med en vän, när jag beskrev hur hösten varit som egen företagare.
Process betyder lite förenklat: Input – Förädling – Output. Man stoppar in något, man förädlar det och ut kommer något av högre värde. Det låter som en självklar och rak utvecklingslinje. Det är det inte. Utan hit och dit, upp och ned. Lärande, reflekterande över lärande och erfarenheter. Nytt steg. Nytt lärande. Nya vägval.
Insikten om att det är processen i sig som är roligast har fått mig att inse att jag har svårt att förhålla mig till SMARTa mål. SMARTa (Specifika, mätbara, accepterade, realistiska, tidsatta) mål som jag predikat i samband med ledarprogram och verksamhetsstyrning. Ja, jag vet, det finns forskning som säger att högt ställda mål leder till bättre resultat. Och precis som Alice i underlandet förstår jag nog att om jag inte vet vart jag ska, kan jag ta vilken väg som helst.
Detta sagt…om målen inte grundar sig i en brinnande lust eller övertygelse, kan de vara hur realistiska, specifika och mätbara som helst. De förblir ouppnåbara. Därför tror jag mer på Olof Röhlanders tes: Mål måste vara tändande, sedan gör man dem realistiska. Det är skillnad på vision, mål och aktiviteter. Utan vision, ingen glöd.
Att springa åt flera håll samtidigt är energikrävande och ibland väldigt frustrerande. Det tar tid. Men tid är allt vi har. Och om det känns rätt att springa åt flera håll samtidigt, ja, då kanske det är det vi ska göra.
Under mitt första halvår som egen företagare, har jag sprungit åt många håll samtidigt. Men jag har faktiskt inte känt mig splittrad eller frustrerad över detta. Utan rikt belönad och påfylld med nya insikter, erfarenheter, kunskaper och kontakter. Det var en nödvändig process för min del, för bli tydligare vad jag vill och vad jag inte vill. Vad jag kan och inte kan och vad jag ska koncentrera mig på framöver.
När jag gör bokslut över mina första månader som egen, känner jag mig oerhört tacksam, glad och privilegierad över vad jag lärt mig. Jag ser med tillförsikt fram emot nästa år.Om jag sedan når mina satta mål eller helt andra mål spelar mindre roll, så länge jag har kul på vägen.
För att citera Karin Boye…Nog finns det mål och mening i vår färd, men det är vägen som är mödan värd…Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr. Karin Boye/I rörelse.
Med önskan om ett kreativt och roligt 2020 – Gott Nytt År!
